av Gustaaf Houtman

Som en av regimens journalister påpekade: 1988 liknade Myanmar ett hus som var på väg att störta samman. Tatmadaw var tvungen att plocka ihop spillrorna och bygga upp ett nytt land. Saw Maung själv bekräftade att det ”statliga maskineriet hade slutat fungera” under oroligheterna 1988 och att det därefter ”handlade om att bygga upp ett land från början igen”.

Ett nytt hus måste byggas och en av hörnstenarna för regimen har sedan 1989 varit försöket att återuppbygga landet genom ett program som jag vill kalla `Myanmarifiering´.

Men det är ju tvärt emot idéerna om att först totalt utplåna det gamla huset och samtidigt utrota okunnigheten genom helt ny mental kultur, så som den framträder bland medlemmar i den politiska oppositionen. (Enligt deras sett att se det, så är det `okunnigheten´ som har byggt huset och på så sätt förlängt samsara och, som jag kommer att visa senare, detta måste elimineras genom en ny mental kultur). I Saw Maungs tal den 23:e september bara 5 dagar efter att han gripit makten , bedyrade han att ” jag och alla mina kolleger och alla Tatmadawmän ger vårt ord på det mest respektfulla och ärliga sätt till alla rahans (munkar), lekmännen och folket att vi inte ämnar klamra oss fast vid den statliga makten särskilt länge.”