Idrott är politik. OS i Peking är politik. Sverige kan inte, som ett demokratiskt land, vända ryggen till Kinas agerande i Burmafrågan. Hundratals, kanske till och med tusentals människor har avrättats och fängslats för att de uttryckt sina demokratiska rättigheter och demontrerat mot en hänsynslös militärdiktatur på gator och torg runt om i Burma.

 

 

Att påstå att en OS bojkott inte skulle ha en effektiv verkan tror jag är att sticka huvudet i sanden. Vi måste tydligt visa stormakten Kina var gränsen går. Aleksander Gabelic och Bonian Golmohammadi från Svenska FN-förbundet skriver i Svenska Dagbladet att även Kina är öppet för en dialog. Men i fallet Burma har Kina varit en stor bromskloss. Historien har än en gång upprepat sig. 1988 var senaste gången då militärjuntan i Burma sköt ihjäl demonstranter. Vad är annorlunda denna gång? Media har rapporterat mer och omvärlden är medveten om att folket i Burma lever under en fruktansvärd diktatur. Satschefer, FN talesmän, politiker och berömda människor världen över har uttalat sitt stöd för demokratikämparna i Burma. Men hur lågt är de egentligen villiga att gå, hur mycket är de villiga att offra för att det faktiskt ska ske en förändring i Burma?

Det är nämligen så att Burmas öde ligger i våra händer. Folket i Burma kämpar för demokrati och demokratirörelsen är allt annat än oorganiserad, som många försöker få den att låta. Men de är förlamade av militärjuntan som har en av världens största arméer utan att de har några yttre fiender. Ska man till exempel sova över hos någon måste detta rapporteras till myndigheterna, vill du ha en mobiltelefon måste du ansöka om tillstånd och punga ut mer pengar än vad en snittburmes äger. Överallt finns sådana begränsningar att rädslan tar över och då ligger Burmas framtid i omvärldens händer.

Kina kommer inte att agera till Burmas fördel om omvärlden inte sätter press. Fördelen med ett OS väger mycket möjligen tyngre för Kina än nackdelen med ett dåligt rykte samt de kommersiella förlusterna i.o.m en bojkott. Vi får inte glömma de stora summor pengar som ett OS genererar. Alla som direkt eller indirekt deltar i ett OS i Peking 2008 är också ansvariga för konsekvenserna. Idrottstjärnor som tjänar stora summor pengar och är offentliga personer som många människor ser upp till har också ett ansvar, de är i sig företag, sponstrade av allt från Nike till Coca Cola. Företagen är förståss de som går med störst vinst i.o.m ett OS spel. En bojkott av OS i Peking är ett ypperligt tillfälle för omvärlden att påverka Kinas politik gentemot Burma.

Jag har svårt att se hur vi skulle kunna påverka Kinas politik gentemot Burma genom att inte bojkotta OS utan låta våra idrottstjärnor resa till Peking och tävla och generera stora summor pengar till en diktatorisk regim.

OS i Peking 2008 kommer att vara besudlat av blodbadet i Burma 2007!

Vi har tidigare skrivit om bojkott av OS i Peking 2008 här. S-bloggaren Sjölander har skrivit ett bra inlägg om OS bojkott här.

Upplagd av Frida Perjus på S-studenters burmautskott